Mossa i gräsmattan är ett mycket vanligt problem i Sverige. Framförallt breder gärna mossan
ut sig på grönytor med skugga och näringsrik jord. Det gör lummiga trädgårdar med sur och
stiril jord särskilt attraktiva för gräshakmossa, gräsmossa, lergräsmossa, skogsgräsmossa
och lundsprötmossa.
Sedan länge är det känt att både kalk och järnsulfat kan användas för att förhindra mossans
spridning. Kalkning är förmodligen den mest nyttjade metoden.
Fördelen med att kalka mot mossa, är att jordmånens PH-värde höjs, vilket i sin tur
förbättrar jordens kvalitet. Nackdelen är att kalk i regel inte har en långsiktig effekt,
utan behandlingen måste upprepas gång på gång. Dessutom finns det en del mossarter som
faktiskt inte har något emot en högre kalkhalt.
Ibland används även kalkning i samband med gödsling (som också kan användas som metod för
att tvinga ut mossa genom bortträngning). I dessa fall kompletteras gödningsmedlet med kalk
för att bibehålla ett högre PH-värde.
